Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagliga rörelsens fenomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4
abstraktion. Det som iakttagelserna omedelbart tyckas gifva
vid handen talar afgjordt for de gamles åsigt, och dessutom
uppställa sig för den oinvigde i början en mängd svårigheter
eller skenbara motbevis för antagandet af den rätta åsigten:
det förefaller orimligt att jorden kan vara klotformig eller
åtminstone att hon i sådant fall skulle kunna vara bebodd
rundt om, likaså att hon kan svänga rundt en axel, ty vi
skulle ju då ibland bli stälda nästan upp och ned, vidare
att jorden sväfvar fritt i verldsrymden, emedan hon för att
ej »falla nedåt» skulle behöfva ett underlag att hvila på o. s. v.
Alla de förhållanden (jordens form, storlek, fria läge i
verldsrymden och rörelser), som för en riktig uppfattning af
jorden kräfva en utredning, äro med hvarandra nära
förbundna. En del af de bevis, som anföras för ett af dem,
är på samma gång belysande för de öfriga: Jordens rörelse
kan ej rätt uppfattas förr, än det blifvit visadt, att hon ej
är i behof af ett underlag; men det fria läget kan ej fattas
annorlunda än i samband med förutsättningen af rörelse o. s. v.
Hvad som hufvudsakligen hindrar oss att genast rätt
bedöma jordens form är ej annat än den omständigheten, att
vi äro för nära in på henne. Derigenom hindras vi att i
en blick omfatta hela jordkroppen, hvilket ju ej är
förhållandet då vi betrakta t. ex. solen eller månen. Det säges,
att jorden är klotformig, men att detta ej i strängaste
mening kan vara fallet, är tydligt, emedan vi ju på hennes yta
märka ojemnheter: höjder och dalar. Likväl äro dessa —
som senare skall visas — af mycket ringa storlek i
jemförelse med hela jordkroppen, och derför kunna vi helt och
hållet frånse dem. Äfven månen har ju på sin yta dylika
ojemnheter, som äro i förhållande till hans storlek betydligare
än dem på jorden, och likväl kan ju månen i stort sedt anses
som klotformig. Men just dessa ojemnheter på jorden synas
oss ganska stora på grund af vår stora närhet till jorden,
och de skymma blicken, så att vi ha svårare att bedöma
jorden i sin helhet: vi »se ej skogen för bara träd».
Visserligen är det ej möjligt att förflytta sig på ett
större afstånd utanför jorden, hvilket ju eljes skulle vara det
enklaste medlet att på en gång få frågan klart utredd. Men
samma fördel kan vinnas genom iakttagelser vid
månförmörkelser. En sådan uppkommer nemligen (se fig. 1) på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
