Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
206 KOMETERNA.
skapelseprocess. Som vi hafva sett, uppstår höljet af kärnans
fördunstning; denna fördunstiiingsprocess är den säkraste
företeelsen, som vi kunna förutsätta hos en komet, emedan den
beror på en fysikalisk nödvändighet; ty med absolut visshet
kan man, åtminstone för vårt planetsystem, påstå följande
satser:
a) Atmosfertrycket är på en himlakropp ringare, i samma
mån massan är ringare.
b) Ju ringare atmosfertryeket är på en droppbart flytande
himlakropp, desto lättare och snabbare måste han fördunsta.
Nu är kometernas utomordentligt ringa massa fullständigt
bevisad, det droppbart flytande tillståndet under inverkan af
solens värme, åtminstone på kärnans yta, ganska sannolikt.
Vi kunna således teoretiskt härleda afduiistningsprocessen ur
dessa grundsatser, till och med om detta antagande icke på
samma gång understöddes genom ögonens bevis. Icke nog
med att vi kunna iakttaga lösslitningar af massa från kärnan,
utan vi varseblifva äfven i kometbildningens egendomliga
konturer säkra tecken till ett få småningom försiggående
förflyktigande af ämnen i verldsrymden.
I följd häraf består en komets genetiska kriterium närmast
i kärnan, ty denna afgifver ämne för allt det öfriga. Hvad
som uppstiger i form af dunster å kärnans mot solen vanda
sida, varder genom en sannolik elektrisk repulsiv kraft hos
solen tillbakastött och bildar svansen.
Så förklarar professor Zöllner det först af kineserna, senare
af Seneca1 och slutligen (1531 e. Kr.) af Apianus omnämnda
förhållandet, att kometsvansarne alltid äro vända från solen,
’liksom de flesta .andra fenomenen. För öfrigt uppställde redan
1769 Andrew Olliver i Nordamerika repulsionsteorien, hvarjemte
1 Seneca: »Naturstudier» VII 20, vid slutet, säger: »Äfven vid solens
nedgång synas kometsvansar ej långt från henne. Kometen sjelf dölj e»
nämligen af solljuset men svansarne fly för solstrålarne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
