Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Om stjerntyderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM STJERNTYDEKI. 17
synes naturen vara i sin helhet närvarande. I en ljuslåga äro
alla naturens krafter i rörelse, och så representerar och
förvandlar naturen öfver allt sig sjelf, och öfver allt framalstrar
hon samtidigt blad, blommor och frukt, och midt i tiden är hon
närvarande, förfluten och tillkommande på en och samma gång!
- Och i berusad hänförelse utropar Jean Paul: »O, du
oändliga skapelse, huru mäktigt sammanväfver du icke det stora
med det lilla, uppstående verldar med hugsvalade hjertan, den
uppflammande solen med den ur puppan frigjorde fjäriln!
Medan menniskan, så olik dig, trampar millioner osynliga hjertan
under fötterna, på samma gång hon bönfallande sträcker sina
händer efter en mäktigares hjelp, är hos dig allt på så
tusen-f aldigt sätt sammanväfdt och användt, att katarakterna af de
himmelska stjernornas evigt strömmande flod sätta vår
sömnlösa hjertevagga i rörelse på samma sätt som bruset från
Eiesengebirges vattenfall vyssar den fattiges barn i sömn.»
År 328 f. K., när staden Babylon intogs af Alexander den
Store, befann sig i hans här äfven den unge Kallisthenes. Vid
afskedet från hemmet hade hans faders onkel, den grekiske
naturfilosofen Aristoteles, uppmanat honom att särskildt rikta
sin uppmärksamhet på astronomiska anteckningar. Kallistheues
fann äfven i sjelfva verket astronomiska iakttagelser i Babylon,
inristade i tegelplattor, som voro ända till 2239 år gamla och
gingo sålunda tillbaka till 90 år före Abraham och 15 år efter
uppförandet af Babels torn1. När man besinnar, huru många
århundraden måste hafva förflutit, innan det kom till en, låt
vara aldrig så ofullkomlig, anteckning om iakttagna fenomen,
så måste inan komma till den slutsatsen, att stjernkulturen och
allt, hvad dermed eger sammanhang, måste sträcka sig långt
bakom all historisk tid. Detta förledde den lärde abbé Renaudot
till det påståendet, att redan de gamle patriarkerne varit väl
förtrogne med astrologien, och historieskrifvarne Berosus och
1 Simplicius: Comment. zu Aristot. »de coelo» p. 123 ed Aldin, Plinius
Hist. nät, VII, 57. . *
Stjernor och menniskor. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
