- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
146

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkurius, månen och Venus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på manen togo också dessa gasbubblor en mycket större
volym, an i motsvarande fall på jorden och blevo
därigenom i samma grad mera synliga. Troligen stannade
de delvis som ett tunnt skum på den utrunna lavans
yta och stelnade i denna form samt ha sedan icke lidit
någon förändring, liksom bildningarna på månen i
allmänhet, medan liknande bildningar på jorden snart skulle
ha fejats bort av sand eller vatten.

Innan vi lämna månen, kan det vara skäl att nämna
några ord om dess färg. Mädler säger i
överensstämmelse med åtskilliga andra observatörer, att Mare
Serenitatis, ett »hav» på månens norra sida (kring 25:te
breddgraden) strax till höger om mittellinjen (se fig. 24)
utmärker sig genom en ren, vacker grön färg, medan
Mare Crisium på omkring 16 grader nordlig bredd
nära högra månkanten har en färgton, blandad av grått
och mörkgrönt. I Mare Humorum (omkring 22° sydlig
bredd ej långt från månkanten, se fig. 25) förekomma gråa
och mörkgröna färgtoner bredvid varandra och i Mare
Frigoris, strax innanför månens norra pol, är färgen
smutsigt gulgrön. Med andra ord de stora stelnade
lavasjöarna skulle utmärkas av grön färg. Detta motsvarar
nära förhållandena på jorden, där färgen hos liknande
bildningar härrör från gröna järnoxidulsilikat, varför dessa
bildningar delvis fått namnet grönstenar. Franz drager
emellertid Mädlers iakttagelse i tvivel och säger sig ha den
uppfattningen att mycket ljusa kratrar synas blåaktiga och
antar att detta endast beror på en kontrastverkan mot
månens allmänna gula färgton. I själva verket
undersökte Langley spektroskopiskt månens färg och fann att
de blåa färgtonerna i månljuset voro svagare företrädda
än i solljuset, jämförda med de gula, varför månens
allmänna färg liknade den hos gul sandsten.

En mycket intressant iakttagelse har gjorts på Lowell-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free