Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkurius, månen och Venus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liens ytlager och hos de därunder liggande varmare skikten
strax efter den fasta skorpans bildning. De motsvara
således på visst sätt sprickor i glasyren på porslin. De
hava ofta, såsom de två nämnda rännorna på sin vänstra
sida, sina ändpunkter vid små vulkankratrar, som
tydligen bildat svaghetsställen i skorpan vid vilka en
sprickbildning jämförelsevis lätt kunde taga sin början.
Sedermera ha sprickorna själva utgjort svaghetsställen vid
vilka vulkankratrar lätt bildat sig. Man har på åtskilliga
ställen av månen, och särskilt i dess ekvatoriala delar
trott sig finna nya rännor och stundom småkratrar, »som
man omöjligen förut skulle kunnat undgå att se, ifall
de förefunnits». Man är numera dock tämligen ense
om att dylika förändringar äro mycket osannolika och
att de nyupptäckta föremålens synlighet är i hög grad
beroende av en för dem gynnsam sidobelysning, så att
de mycket väl kunnat undgå uppmärksamheten, då de
trakter, där de äro belägna, förut skärskådades under
mindre goda belysningsförhållanden.
De egendomligaste bildningarna på månen äro de så
kallade strålarna, som mestadels nästan rätlinigt gå ut
från några av de större kratrarna, särskilt Tycho och
Kopernikus. De kring Tycho (se fig. 25) synas ej i
nämnvärd mån höja sig över eller sänka sig under
omgivningen. Därför äro de ej synliga vid snett infallande
belysning, såsom å fig. 23. De gå fram rätlinigt oberoende
av höjdförhållandena. Denna senare egenskap visar en
påfallande likhet med egendomligheterna hos sprickorna
på jorden, som exempelvis löpa fram rätlinigt genom
Tyrrhenska havets djup och över Kalabriens bergmassor,
och likaså med Marskanalerna. Nasmyth och Carpenter
sprängde en glaskula, som innehöll vatten under tryck,
i en punkt och fingo då ett från denna punkt utlöpande
strålsystem som livligt påminner om strålarna kring mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
