- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
135

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkurius, månen och Venus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räta linjer eller kurvor med svag
krökning. Detta synes tyda på att fläckarna
höra hemma i den omedelbara
omgivningen av oerhört stora sprickor.
Sprickorna på Merkurius ha enligt
Lowells teckning en vida regelbundnare
fördelning än de på Mars. Mycket nära
mitten på den ständigt solbelysta ytan
se vi en mörk fläck, en »sjö». Det är
tydligt att denna fläck intar den
ojämförligt hetaste trakten på Merkurius yta. Detta ger
upphov till följande föreställning. Den varmaste trakten på
Merkurius var naturligtvis den på vilken en fast skorpa sist
bildade sig. Merkurius vridning kring dess axel upphörde
tydligen så att samma sida ständigt vette mot solen,
medan Merkurius yta bestod av flytande lava,
åtminstone där solskenet var starkast. Den mitt emot solen
stående punkten var följaktligen den förnämsta
svaghetspunkten på planeten. Då sedan instörtningar skedde
utgingo sprickorna från denna svaghetspunkt. Man ser
också på figuren, hur ej mindre än sex sprickor stråla
ut från denna centralpunkt. Även andra sprickor
bildades där skorporna knäcktes av från vidliggande fasta
partier. Dessa senare sprickor förete en mindre rätlinig
form än de som stråla ut från instörtningscentrum. Längs
dessa sprickor träda utan tvivel reducerande gaser fram
ur planetens inre, vilka ge en dunkel ton åt ytlagren,
som troligen till största delen bestå av järnhaltigt stoft
nedfallet från världsrymden. I närheten av solen bör
detta stoft, på grund av solens tyngdverkan, förekomma
ymnigare än längre därifrån. — Merkurius ligger fem
gånger närmare solen än jorden gör och tolv gånger närmare
än Mars gör det. — Troligen finnas också på Merkurius
stora berg, liksom på månen, vilka ej avfilats vare sig

Fig. 22.
Handteckning av Lowell,
återgivande
planeten Merkurius med
»kanaler».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free