Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Riddarholmskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skick. Alla aflägsnade sig tysta och högtidliga
ur kyrkan, men resultatet föranledde sedermera
en ytterst intressant debatt inom svenska
läkaresällskapet.
Så minnes jag en tidig höstmorgon år 1884.
Det var i dagningen som en kronoångare
sakta nalkades Riddarholmshamnen och lade till
nedanför Gymnasiegränden, där den mottogs
af Sveriges kronprins, Gustaf, riksmarskalken
grefve Sparre samt några flere, tillhörande hofvet,
alla civilklädda. Sedan landgången lagts ut,
buro flottans matroser i land trenne mörka
kistor, hvaraf den sista syntes innehålla ett barns
stoft. Tåget skred sakta fram i arla
morgonljusning uppför gränden och vidare in genom
södra kyrkoporten, där det mystiska liktåget
möttes af pastor primarius Fehr. Sakta buro
matroserna sina bördor vidare genom templet
och stannade först vid gustavianska grafkoret
i hvilket de nedburo kistorna, som placerades
strax till höger på för dem iordningställda
katafalker. Pastor primarius höjde sin malmrika
stämma och hälsade i milda och hjärtevarma ord
Vasaättlingarna åter till fädernejorden efter
75-årig landsflykt och vigde deras hemförda stoft
till evig frid i fädernas griftehvalf.
Jag behöfver väl icke nämna att det var
Gustaf IV Adolfs, prinsens af Vasa och dennes
lille sons lik, som på kronprinsessan Victorias
hemställan och med konung Oscars frisinnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
