Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Från gamla tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp för backen, bärande den tunga bördan.
Sådana flickor fanns det den tiden!
— Se så, Anders, värre var det icke —
mal nu och Guds frid!
Anders blef ensam och det tyckte han mindre
om, ty han var mörkrädd, men när han väl
tändt sin lykta blef han vid något bättre mod.
Det var sent på hösten och blåsten hven i
knutarna och mörkt var det. Snart var kvarnen
i gång och Anders satt och gnolade på en
hembyggdslåt.
Men Marie-Louise och de andra flickorna
beslöto att spela den dumme Anders ett spratt.
De togo i stallet en sele med bjällror och lade
öfver axlarna, samt begåfvo sig upp till kvarnen,
kring hvilken de sprungo rundt under ett
förfärligt väsen, och så gömde de sig. Snart fingo
de se Anders i dörren, där han försiktigt och
förskräckt tittade sig omkring. Så snart han
dragit sig tillbaka, började dansen på nytt, och
åter Anders ut och spanade med darrande ben.
Slutligen tredje gången stod han icke ut längre,
han störtade ut och ned för backen, som om
han haft den onde i hälarna och kom in i
drängstugan, förklarande, att alla trollen voro
vid kvarnen! En annan, modigare, fick gå och
mala i den stackarns ställe.
En annan gång hade de mindre flickorna
på Hjälleskate funnit på att göra hönsen på
gården kollriga. De hade nämligen blandat
brännvin i hönsens gröpe och afvaktade sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
