Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt “källarråd“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljufliga doft vida omkring. »Linnéa» var under
seklets sista decennier en kär ort för alla gamla
söderbor och dessutom för alla de sjökaptener,
som här lågo i vinteride, trånande efter de
första vårfläktar som annonserade öppet vatten.
Gubben Brandström var på det nya stället
sig lik, han blef endast hvitare i peruken, under
det att ansiktet blef allt grannare kopparrödt
och magen allt trindare. De små pigga ögonen
tindrade så vänligt och logo så hjärtegodt och
aldrig var hans sinne slutet för armodets böner,
utan ständigt var han i spetsen för insamlingar
åt nödens barn och efterlämnar därför ett
vackert minne därborta på Söder, hvarest han
tillbringade nästan hela sitt lif.
På sommaren älskade han att bo ute i
skärgården med sin familj. Han hade sitt
Tusculum ute vid det vackra Stafsnäs och roligt
var när han om lördagsaftnarna kom, hvarvid
kanonerna dånade från en liten bergsknatte och
den enkla badortens gäster skrattande utbrusto:
»Se så, nu kom gubben Brandström!» Snart
sågs han omklädd, sedan han gjort sig af med
stadsdammet. Iklädd hvita pantalonger, blå
frack med blanka knappar och trekantig hatt
med guldgaloner, syntes den lille jovialiske
gubben drifva omkring, ej olik en borgmästare
i Skråköping, till förlustelse för sig själf och
andra. Nu är gubben Brandström borta. Han
gick ur tiden 1898. En gammal hedersman
var han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
