Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värdshusflickorna och att de i drägtens »presentabla
skick» öfverglänsa ett annat feminint
utställningsföremål, bodmamsellen. Modedockan är vida oftare
att söka i schweizeriet än i boudoiren och i
svaghet för extravagant klädsel likna de den parisiska
demi-monden, på hvars högsta trappsteg de stå —
naturligtvis med bortseende från den
ofvannämndas moraliska kännetecken.
Värdshusflickans anspråk på kärleken är vida
högre än jungfruns, som svänger damviskan eller
kökskastrullen; hon ryggar icke tillbaka för något
smicker, van som hon är att lefva i en ständig,
både andlig och lekamlig sötsaksatmosfer, och de
kavaljerer, med hvilka hon för det lilla eller det
stora kurtiskriget, äro sprättiga löjtnanter, stiliga
häradshöfdingar och unga affärsmän med parisiska
löskragar och välförsedda plånböcker.
Visserligen kan man icke påstå att vår Hanna
eller Mina eller Lisen eller Kiki eller Josephine
— idel »artistnamn» som man ser — äro
oskuldsfulla vestaler, som vårda en evig och en helig eld,
omgärdade af den offentliga och enskilda
aktningens noli me tangere. Men icke heller får man
föreställa sig dem som en förkrossad Magdalena
eller oförsynt Phryne, de der kastat
framtidsperspektivet alldeles öfver bord. Medelvägen är bäst,
heter det, vi mena naturligtvis här medelomdömet.
Lifvets trappsteg äro vanskliga att beträda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
