Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUNTRA FRUARNA 1 WINDSOR
glanspunkter. Åbys Falstaff var i allo tagen på kornet, och hr
Zettermans svartsjuke äkta man utmärkte sig framför allt för
sin vackra sång. Conrad Arnesen i Fentons roll kom aldrig upp
till samma höga nivå. Han generades av partiets höga läge, men
han fyllde väl sin plats. Hrr Kinch och Marcus Larson väckte
jubel genom sin maskering i Spinkers, resp. d:r Cajus’ roller.
Publiken var entusiastisk, och en överväldigande blomsterskörd
beseglade succésen.
Som det sista programmet kom operornas opera, Mozarts Don
Juan. Eftersom vi citerat en outsider, så att säga, så giva vi
beträffande Don Juan ordet till en annan, till Sydsvenska
Dagbladet i Malmö. Det heter bl. a.... den största tillfredsställelse
med resultatet... de agerande rekryterades uteslutande ur
teaterns ordinarie stab. Inramningen av denna musik hade som
vanligt omhänderhafts av Poul Kanneworff, som därjämte varit
regissör. Hans dekorationer voro tämligen originella och i stort
sett mycket lyckade. Även för dräkterna bör han ha en eloge.
Eric Zetterman förvånade i titelrollen: han lät helt enkelt
storartad, därtill kom hans dramatiska förmåga till sin rätt.
Recita-tiven i hastig takt gingo på kornet i lås. Den bild han gav, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
