Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra handlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 56 —
bredvid honom ännu en, som vill jämnsides. — Nej!
Framför mig vill han — öfver mig — men nej
—-nej I Ser du brottningen — kampen om väldet?
Nu faller han — faller 1 Med ett halfkväfdt skrik. Det
var icke jag — det var du själf, Erik Puke!
KRISTINA.
Sansa dig, käre! Det är ju intet — endast
bränder och glöd!
KARL
feberaktigt häftigt, i det han till hälften reser sig i stolen, med
utsträckt hand.
Bränder och glöd — glöd och bränder — det
är lifvet själf t! Lysande glöd i dag — svartnande
brand i morgon — aska till slut! — Men jag vill
se mera — gif mig järnet — järnet! Tar det ur hennes
hand och rör om i elden. Huj! Se h vad tummel af
gnistor och lågor! Hur de tändas och slockna —
hur de lysa fram och försvinna! Där den svage
mecklenburgaren — där den digre bäjraren — där
den smidige oldenburgaren — och där, där — den
svartaste af dem alla — prästen — ärkeförrädaren
— Jöns Bengtson! — Och ser du — midt ibland
dem alla, den fladdrande lågan som kommer och
går — som falnar ut och lyser upp — det är jag
— det är herren till Fogelvik — två gånger
för-drifven — tre gånger konung — men ännu lysande,
om också med stäckt låga — sedan alla de andra
brunnit ut — brunnit ut brunnit ut! Järnet
faller ur hans hand och han sjunker vanmäktig tillbaka i stolen.
KRISTINA
förfärad.
Herre — käre — älskade! Söker lyfta upp hans
hufvud, men när det faller tillbaka mot stolsryggen, störtar hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
