Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenhjertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
J T a n n e t t e , C t e m e n t i n e o ch J u l i e y t
trade- sig pä h elt olika sätt.. N u n n & t t e
lät sin solfjäder susa u pp och igen, tala-
<le om e to m d e iie och ville ändtligen å le r
sjunga: (<
Ämenez. vos t r o u p e a u x m e n ;
h v arp å ingen gaf akt.. J u l i e h ad e- gatt
afsides i etf v rå och m ed ryggen v än d
åt sällskapet, var det, såsom ville h o a
icke allenast dölja, sitt glödande- ansigte,,
u ta n äfven n åg ra tå ra r, hvilka,. såsom
man- redan, m ärk t » k o m m it h e a n e i ögo
nen. ,,&lii.dje oclu sm ärta såva m ed lika:
ve d en a rm a rnenniskans: hjert», men;
fargar- d å icke den efter d e t sarande to r
net. rinnande blodsdroppen! m ed högre
ro d n a d den bleknade rosen?” S å talade-
med mycken- P atltos den Jeanpauliseran-
de C l e m e n t i n e j . u n d e r det hon förstulet
fattade en hygglig bkm de ynglings hand,,
h vilken, altför gevn a hade losveklat’ sig
u r de i-o .s e r.b a n d h v a rm e d C lenven t i n e
totade- ätt snärja- honom,, och i hviika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
