Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den socialpolitiska principen för beskattningen - 7. Öfvergången till socialpolitisk finanshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALPOLITISKA PRINCIPEN FÖR BESKATTNINGEN 92
Det gamla engelska beskattningssystemet erkändes sålunda
hafva haft en orätt socialpolitisk värkan, just hvad
inkomstfördelningen bland samhällsklasserna beträffar, och man
fordrade detta sociala missförhållandes upphäfvande genom
en skattereform.
Dennas närmaste mål var sålunda att afskaffa en
finanspolitik, som lättade finansbördan för de förmögna
klasserna på de mindre bemedlade klassernas bekostnad.
Man kunde dock inte stanna vid en rent negativ
reformprincip. Denna angaf ju icke, hvarest gränsen låg mellan
en rätt och orätt klassfördelning af skattebördan. Frågan,
hur långt den sociala rättvisan eller hela samhällets
högsta intresse fordrade, att man drefve skattelättnaden
för de fattigare och skattebelastningen för de
förmögnare klasserna, blef slutligen i hufvudsak besvarad med
teorien om »beskattning efter förmåga» eller
»beskattning enligt inkomst» 1). Hvarje medborgare skall bära
en så stor del af finansbördan, som står i proportion
till den andel af nationalinkomsten, som han åtnjuter
såsom sin enskilda inkomst.
En konsekvent tillämpning af denna teori har aldrig
kommit i fråga. I de olika slag af begränsad
tillämpning, som hittills förekommit i olika länder, ingå talrika
undantag från och kompletteringar till den grundläggande
principen. Till detta resultat hafva icke blott reaktionära
och konservativa, utan äfven progressistiska strömningar
medvärkat. Det blef nämligen snart klart, att principen
om »beskattning efter förmågan» icke är tillfyllestgörande
*) Om det långsamma framträngandet till denna princip jmfr:
Seligman, Essays in Taxation, s. 16 — 22 och C. F. Bastable, Public
Financei 3:dje uppl., London 1903, s. 296 — 337 och 411—421. Här
diskuteras äfven de äldre teorierna om rättvisa i beskattningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
