Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Den rätta beskattningen och socialreformen - 1. Problemets svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty vi kunna nu öfverblicka de sociala följderna af gifna
idéer och handlingar och kunna uppfatta dessa senare
som orsaker till hvad som värkligen timade på
samhällslifvets område. Ett dylikt »naturvetenskapligt»
betraktelsesätt är däremot omöjligt, då vi skåda in i den sociala
framtiden. De känslor, önskningar och uppfattningar, som
komma att bestämma vår sociala målsträfvan, äro icke på
förhand gifna. De kunna aldrig fastställas såsom orubbliga
fakta, förr än de redan höra till det förflutna. Ej heller
kunna vi på förhand säga, hur vår sociala sträfvans mål
kommer att te sig, då det blir värklighet. Den sociala
framtidens »orsaker» och »värkningar» äro oss otillgängliga.
Vi kunna blott känna dess sannolika medel och tänkta
mål. Med andra ord: vi kunna icke se den sociala
framtiden kausalt, som ett naturnödvändigt, blott på ett enda
sätt möjligt förlopp, ty den måste te sig för oss som en
teleologisk eller af ändamålsenligt ordnad sträfvan
framkallad, på många sätt möjlig, emedan af vår egen vilja
afhängig kedja af händelser.
Hvad som händer i den sociala världen är lagbundet
på ett annat sätt än hvad som händer i naturen, ty
människan är själf hufvudfaktorn i allt samhällslif, då
däremot hennes roll i det rena natursammanhanget är hufvud
sakligen passiv. Hvilken teori vi än hylla om människans
sammanhang med naturen, kan det aldrig vara annat än
begreppsförvirring att föreställa sig en naturlag som
tilllämplig på samhällslifvet—ty »naturen» är världen minus
människan, allt det som vi måste tänka oss
existensförmöget utan människans tillvaro, under det att samhället
är det enda i världen, från hvilket människan allena icke
kan borttänkas. Eftersom människans högre själslif saknar
motsvarighet i naturen, äfven i djursamhällena, men utgör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
