Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anden i flaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len var fylld av James Anderson, det susade i luften James
Anderson, det dracks för James Anderson, hölls tal; och
tidningsmannen som burit fram det glada budskapet blev slutligen hissad.
På nattsidan tog redaktören ett högtidligt löfte av vår
tidningsman att han med allra första skulle skaffa ett porträtt av James
Anderson.
Ett par dagar senare innehöll tidningen verkligen James
Andersons porträtt (ritat av ritaren) samt en interiör ur hans cottage
belägen i Nebraska på 66:e breddgraden och 2 000 meter över
havet. James Anderson satt i en amerikansk vilstol med
buffelläder; vid hans sida stod lady Anderson, ett medelålders
fruntimmer med hårda drag och detta frånvarande uttryck i de djupa
ögonen som är så egendomligt för Nordstaterna. James Andersons
äldsta dotter, medicine licentiat vid universitetet i Filadelfia och
hedersledamot av antivivisektionsföreningen, syntes på andra
sidan; vid hennes fötter låg en foxterrier fallen efter prinsen av
Wales’ Lovely och president Kingsleys Sarah. Nog av, James
Anderson var från en idé bliven kött, hade fått liv, lemmar, familj,
och skulle nu få anor. Ur rådstuarkivet hopletades en stamtavla
och en serie artiklar meddelade släkten Andersons historia från
äldsta till närvarande tid.
Vår tidningsman levde endast för James Anderson, i James
Anderson och var så uppfylld av James Anderson, att han liksom
trodde på hans tillvaro. Han hade ju själv skapat honom, givit
honom liv och en historia; det var hans andas barn och han
älskade James Anderson som därjämte gav honom ett rikligt bröd.
Men vännen ritaren blev icke heller lottlös. Han ritade James
Anderson på älgjakt (finns det älgar i Amerika?), i
Alleghany-bergen, Michigan (ligger Alleghany i Michigan? — Det är inte så
noga!) och fick slutligen beställning på hans byst, som skulle
uppsättas i rådhussalen.
Ritarn hade valt den nordamerikanska typen, mittemellan
apostel och straffånge, och enligt allas samstämmande omdöme måste
det vara likt; endast så kunde James Anderson se ut; så borde
han se ut, om han icke gjorde det.
Emellertid en dag sutto våra spefåglar återigen på stadskällarn
med en flaska framför sig, ur vilken åtskilliga andar stigit upp.
— Tänk om han skulle dö för oss? sade ritarn.
— Jag har hans liv i min hand! svarade den andre. Jag kan
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
