Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra entreprenörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så kommer kniven som raderar ut allt och lämnar huden
så frisk och ny som på en yngling! Hans panna ljusnar när
han betraktar sitt nyförvärvade ansikte i spegeln, och då han
stiger upp och knyter sin halsduk, har han återvunnit sig själv.
Han är åter inne i sin roll, hedersmannens, den vördade lärarens,
riddarens av alla de ordnarne som ligga i lådan framför
fotografierna ... nej, de äro uppbrända nu!
Han tar det omnämnda häftet av The Lancet, betraktar det
med likgiltiga blickar som man betraktar varje annan tidskrift
av vilken man just icke väntar sig varken nöje eller lärdom. Han
läser om ärftlig syfilis som om han läste om gödselvattning i
lantbruksakademiens tidskrift — det rörde honom inte. Och när
han slutade läsa, tar han en penna och börjar skriva. Och han
börjar så här:
”Av alla de följder osedligheten medför torde ingen vara av
en så oroväckande och farlig natur som” (här stannade pennan
ett ögonblick, ty han fruktade att höra dess skärande röst på
papperet) ”ärftlig syfilis. Denna sjukdom kan med skäl kallas
fädernas missgärningar in på barnen” (här stannade han igen,
men snart var pennan i gång och gick sin bana till slutet,
väsande över samvetslösa fäder, gnisslande över sedeslös ungdom och
skriande över kvinnors lättfärdighet).
Därpå gick han till frukostbordet och drack en halv butelj
rött vin såsom en sannskyldig nestor anstår. Varför bleknade då
den vördade läraren inför den unga kvinnan? Hade han något
på samvetet som tvålen kunde tvätta bort och rakkniven skrapa
ut? Vem vet det?
Jo, han själv visste, att hans tankar i ett ögonblick satte sig
i en läkardroska, åkte uppför Drottninggatan, togo av in på
Rör-strandsgatan, åkte förbi cellfängelset, strövade uppför
Sabbats-bergs backe och gingo in på sjukhuset, där en ung man låg i
sina sista andedrag umgällande med sin död en av fädernas
missgärningar. Men vad rörde det väl hedersmannen och riddaren av
alla de ordnarne, som lågo i lådan framför fotografierna? Den
sjuke bar ju icke hans namn? Nej! Men han skulle ha haft rätt
att bära det.
Och nestor, huru ägde han mod att referera The Lancet?
Kunde tvål och kniv rena ett samvete? Eller var han en hycklare.
Han var en självbedragare av allra vanligaste slag; han utförde de
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
