Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Historiska förutsättningar, ur hvilka fenomenet förklaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i og
att hans målning även i dänna lilla punkt är strängt objektiv.
Män med all dänna omisskänneliga strävan äfter objektivitet —
var det ens möjligt att undgå misstag? Det torde erinras, att
dän, som slutredigerat dän gamla sagan, alltså i någon mon åt-
minstone tryckt en individuel prägel på något, som under dän
muntliga traditionens tid aldrig kunnat bliva fullt stereotypt —
levde på en tid, då kristendomen varit rådande över tvänne
sekel och allt, som rörde heden tro och kult, blivit, om icke
förträngdt, åtminstone förvrängdt. Hvad tron beträffar, minna
vi om behandlingen av dän hedniska olympen, hvilken äfter en
tid av identifiering och assimilering med dän kristnes — sit venia
verbo, ty dän kristna medeltiden hade också sin olymp — äfter-
hand sjunker i niveau med de kristna demonernas och i det
skicket fortlever i folkfantasiens svartaiver och bärgafolk. Och
rörande kulten torde redan i sagaskrivarens dagar hvarje sann-
skyldig hednisk tämpelräst varit sopad från jorden. Som »hof»
hade de hedniska tämplen ju intet vidare existensskäl, och bruk-
ades de ännu för något ändamål — t. ex. som kyrkor — voro
de naturligen omstuvade äfter det nyas krav. I ena som andra
fallet fanns för kännedom av det hedniska hofet, sådant det
för århundraden sedan varit, intet annat än, hvad sagan
bar. Män dän intresserade sig föga för slikt. Fanns tilläven-
tyrs en äller annan hithörande uppgift, hörde dän till det mera
tillfälliga utanvärket, som för sagans kärna var oväsentligt, och
som folktraditionen i saknad av det handgripliga korrektivet
däss lättare kunde supplera ur förhandenvarande material. Och
hvad redan i traditionstiden låg nära, låg än närmare för dän
originalet fjärmare nedskrivaren. Då slutligen i tidens realist-
iska lynne låg ett visst förbud mot några »fria fantasier», var
för honom — sagans slutredigent — enda utvägen att vid de
arkitektoniska passus ty till det samtida och på dän vägen för-
läna hedningens hof ett slägttycke med dän kristnes tämpel,
som närmar sig identitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
