Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §58. Ståndstvisterna under frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ståndsförfatt¬
ningens brister.
504 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
adelsprivilegierna (se i öfrigt § 63) lofvade emellertid K.
Maj:t i 8 2 att besätta rikets råd samt »rikets höga och
angelägna ämbeten» med infödda svenska män af ridder¬
skapet och adeln, och flertalet högre ämbeten förblef i dess.
händer. Så slutade striden visserligen med ömsesidiga
eftergifter men på samma gång med en halfmesyr och en
inre motsägelse, som icke kunde undgå att åter framträda.
Äfven riksdagsordningen framkallade en ståndstvist. Den
stadgade bland annat, att när två stånd i någon fråga
stannade mot två, saken skulle förfalla, medan adeln i en
reservationsskrift ("5/,, 1723) förbehöll sig votum deci¬
sivum.
De tre riksdagarna hade sålunda blottat ståndsförfatt¬
ningens bräckor. Också hade verkligen 1719 prästerskapets
rätt att bilda ett rikssténd uti rådet satts i fråga. In¬
skriinkningen i 1720 ars RF. (§ 44) i fraga om konungens
rätt att adla hade smugits in mot 6fverenskommelse och
framkallade lifliga protester. Pristerskap och borgare
å sin sida voro emellertid äfven de fprivilegielystna och
funno sin verksamhet därigenom förlamad; privilegierna
för de förra och resolutionerna af 1723 för de senare till¬
fredsställde dem tills vidare. Bondeståndet lämnades i det
hela åt sitt öde och hade anledning till den största miss¬
belåtenheten. Om dess benägenhet för en starkare ko¬
nungamakt är redan nämndt. Det kunde 1720 ej genom¬
drifva sin fordran på tillträde till sekr. utskottet och del¬
aktighet i riksrådsvalen men uppsatte i stället en formlig
protest (5/, 1720), förbehållande sig sin rätt för framtiden,
så vida det skulle utgöra kontributioner och underhålla
»alla krig, rustningar och förnödenheter».! Bönderna gjorde
svårigheter vid att underteckna riksdagsbeslutet och vägrade
detsamma äfven 1723. Vid denna riksdag läto de dessutom
uppsätta några ganska moderata påminnelser mot adels¬
privilegierna (tr. 1771), som delvis först 1809 ledde till
något resultat. Nu måste ståndet finna sig i att skjutas
’ Malmström I, s. 270 f. Om förändringen i allmogens ställ¬
ning vid början af frihetstiden, se $ 63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
