Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det karolinska enväldet 1680—1718 - §50. Riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 50. Riksdagen. 421
Annu en funktion af de gamla kallades ständerna, ständerna som
men blott en enda gång, att utöfva, nämligen domsrätten.
Från dem hade 1675 tanken på en granskning af förvalt¬
ningen under minderårighetstiden utgått, och 1680 lät ko¬
nungen dem likaledes taga initiativet för att slutligen
genom ett utskott af ständerna, den stora kommissionen,
som dock af konungen »autoriserades», döma förmyndar¬
regeringen, de fem höga ämbetena likaväl som de riksråd,
hvilka deltagit i besluten. Kommissionen bestod af 36 per¬
soner, nio ur hvart stånd. De anklagade sökte jäfva dom¬
stolens kompetens, åberopande §§ 9 och 41 i RF. 1634,
och senare författare tyckas i allmänhet gifva dem rätt.
Saken torde dock icke vara klar. Det är ingalunda höjdt
öfver tvifvel, att man vid redigeringen af de nämnda
paragraferna tänkt på förmyndares ansvar såsom sådana.
Hela affattningen af 8 9, liksom domstolens sammansätt¬
ning, som för öfrigt 1680 var omöjlig att iakttaga, strider
snarare däremot, och när det i Addit. 1660 § 14 talades
om regeringens ansvar inför samtliga rikets ständer, gjor¬
des icke en antydan till de båda paragraferna, hvilket
bade legat så nära. Det blef, vill man hellre säga, aldrig
bestämdt, huru detta ansvar inför samtliga ständerna skulle
utkräfvas. Däri låg visserligen en stor brist, och dom¬
stolens sammansättning kom följaktligen att ske in casu,
den blef själf helt och hållet politisk. En annan oform¬
lighet och den största var väl den, att undersökningen
anställdes trots konungens gifna kvittobref, hvarför ban
också sökte skjuta ständerna framför sig,! och den sista,
att konungen oupphörligt grep in i kommissionens verk¬
samhet med muntliga eller skriftliga viljeyttringar. Det
var härigenom, som äfven den stora kommissionen blef ett
led i 1680-talets omhvälfning, men säkerligen icke genom
dess sammansättning.”
! Jfr förklaringen 1680, att formyndarregering vore skyldig att
svara, när helst konungen funne för godt.
2? Kjellén har i sin förut anförda skrift om Riksrättsinstitutet
senast försvarat den motsatta åsikten, medan Varenius, Ansvars¬
bestämmelser för förmyndarstyr. 1634 och 1660, Hist. Tidskr. 1888,
uttalat sig för den i texten utvecklade.
domstol.
Den stora
kommissionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
