Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Förvaltning och rättskipning - §36. Rättskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 36. Rättskipningen. 287
Räfst- oeh rättareting. KrLL. hade för den högsta Räfst- och
rittskipningen anordnat dels landstinget eller rdfsten, dels ӎttareting.
rättaretinget. Uppgifterna om det förstnämnda äro från
nyare tid sparsamma, och troligen har det i allmänhet upp
hört. Det finns dock exempel på landsting under Johan
III:s tid, åtminstone i Svealand, vid hvilka konungs dom
blifvit fälld. Tinget hölls för Uppland uti Uppsala af lag
mannen, med ett: par häradshöfdingar, frälsemän, borg
mästare och rådmän m. fl. som bisittare, och kallades »rätt
landsting», »konungsräfst och lagmansting»; tiderna voro
distingen eller eriksmässan (stundom båda samma år).
Talrikare uppgifter har man om det urtima, häradsvis
hållna ting, som KrLL. kallade rättareting. Själfva namnet
synes dock fallit ur bruk, och konungsräfst är äfven på
dessa ting den vanliga benämningen. De höllos någon
gång af konungen, oftast af några »räfsteherrar», ett eller
annat riksråd och några frälsemän, och anordnades för en
eller flera lagsagor. Sådan konungsräfst hölls tid efter
annan under Gustaf I:s, likaså under Eriks regering och
början af Johans, men upphörde efter hand. Hvarken.
»rättareting» eller konungsräfst hade på länge hållits, upp
gafs det i Linköpings riksdagsbeslut 1600.
Vid denna konungsräfst skulle visserligen skipas lag
och rätt och upptagas allmogens käromål, men åt räfste
herrarne gåfvos äfven andra uppdrag, som med tiden blefvo
de förnämsta. De hade att behandla ärenden, som eljest
borde ha tillhört allmänna möten, fingo särskildt att göra
med jorderannsakning, skattläggning och frälsets förhål
landen, hvarvid de skulle bevaka kronans rätt. Dessutom
vande sig allmogen att här andraga icke blott vanliga
rättstvister utan klagomål af hvarjehanda slag, öfver fogdar
och frälsemän, öfver skatter och besvär. På så sätt kan
förklaras den uppfattning, som gjorde sig gällande på riks
dagen i Linköping 1600: konungsräfst borde hållas, på det
att både kronan och andra må veta hvad dem med rätta
tillkommer, under det att rättaretinget skulle fungera som
ordinarie öfverdomstol.
Samma mål som genom konungsräfsten sökte man, åt
minstone i Svealand, att vinna genom begagnande af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
