Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Samhällsklasserna och representationen - §24. Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skattskyldig¬
het och frälse.
Trdaldomens
upphörande.
Bönder, land¬
bor och andra
grupper inom
allmogen.
172 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
dungsskyldigheten, snäckopenningarna ersatte häradsskep¬
pen, och när allmogen genom utskrifningar åter kallades
till deltagande i krig, var det blott för att dela dess mödor;
äran kom ej mera på dess anpart. På tingen var det ej
längre den församlade menigheten under folkvalda ledare,
som fällde domen. Nämnd och domare hade i de viktigaste
målen trädt i stället; den kungliga och kyrkliga rättskip¬
ningen grep mer och mer omkring sig, och på domarnes
tillsättande fick konungen allt större inflytande. Hade
fordom hvarje husfader direkte kunnat vända sig till fä¬
dernas gudar och själf blotat till dem, så gick nu för¬
bindelsen med gudomligheten genom ett nytt, mäktigt
och vördnadsväckande prästerskap, som underhölls med
dryga afgifter och ingrep i familjelifvets innersta förhål¬
landen. Det personliga inträdandet för allmän tjänst af¬
löstes så småningom af skatter, och skattskyldighet blef
det utmärkande kännetecknet för allmogen (i det fallet
likställd köpstadsmännen), frälse för de klasser, som skulle
ägna sin personliga kraft åt det offentliga lifvet i stat och
kyrka. Minskades sålunda allmogens antal uppåt, ökades
den å andra sidan nedåt genom träldomens försvinnande;!
vid midten af 1300-talet hade denna öfverallt upphört och
var för landslagen okänd, men det tillskott, som därigenom
tillfördes allmogen, var ju ej ägnadt att öka dess styrka.
Under det gemensamma namnet allmoge äfven i dess
nya inskränktare mening dolde sig dock fortfarande mer
och mindre djupgående olikheter. Skillnaden mellan odal¬
bönder och landbor gällde äganderätten till jord men be¬
tecknade ej några politiska olikheter. Man skilde vidare
mellan bönder, dem, som utgjorde fulla skatter, och dem,
som icke förmådde utgöra sådana. De senare kallades
husmdn, hussdtesfolk, när de bodde på andras jord och
idkade något jordbruk, gärningsmän, när de idkade handt¬
verk, legodrängar, när de tagit tjänst hos andra.? En särskild
! Magnus Eriksson afskaffade år 1335 under sin eriksgata träl¬
domens ärftlighet för Västergötland och Värmland: ingen, som föddes
af kristen man eller kvinna, skulle hädanefter vara träl.
2 Jfr sid. 23, n. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
