Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Den borgerliga förvaltningen och rättskipningen - §21. Finansväsendet och skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagsverk¬
skyldighet.
Fodring.
152 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
För lagstiftningen i fråga om beskattningen är i det
föregående redogjordt. De mest tänjbara af de i lagen upp¬
räknade bevillningsgrunderna voro behofvet af hjälp till
slottens byggande och till krigsfolks underhäll eller krigs
utförande. De tillämpades så ofta, att de extra bevill¬
ningarna till sist fingo egenskapen af stående skatter, och
det var dessa nya gärder, som under Engelbrekts uppres¬
ning nedsattes med en tredjedel. Den viktigaste på detta
sätt uppkomna skattetiteln var dagsverksskyldigheten" till de
kungliga slotten, som redan i slutet af 1300-talet hade an¬
tagit karakter af permanens och, ehuru den på Engelbrekts
tid torde nedsatts, alltjämt fortfor att utgå och äfven att
missbrukas. En annan ny betungande och missbrukad
skattetitel var fodringen eller hdsteloppet,* som tidigt skym¬
tade fram, väckte motstånd, förbjöds men under 1400-talet
började blifva permanent (reglerad i Kalmar stadga 1474).
Man skilde mellan två olika slag af densamma, den årliga
fodringen och kungsfodringen (årliga hästar och kungs¬
hästar). Den förra bestod i skyldigheten att (ett dygn)
underhålla slottsfogdens hästar (de sades »löpa» i länet)
och sammanhängde väl närmast med skyldigheten att un¬
derhålla slotten; de senare skulle endast återkomma hvart
tredje år.? Skyldigheten kunde aflösas med penningar,
»hästestadspenningar», men det hände, att både penningarna
uppburos och fodring sedan äskades. Fodringen var före¬
mål för ständiga underhandlingar mellan regeringen, som
häri hade en bekväm utväg att få hästarna underhållna
eller en motsvarande inkomst, och allmogen, som envist
kämpade emot detta nya anspråk, understundom tillgrep
våld men vanligen måste gifva efter.
’ Omtalas redan 1337 !?/,. Jfr Margaretas stadga om dagsverken
af skattebönderna 1403 3/; (SD. e. 1401 I, n. 328).
? Jfr förbudet i SdL., Kpm. B. 13; förslaget om allm. utskylder
1403 */, (SD. e. 1401 I, n. 880): inga hästar låta gå i länet utan
»var herres och frus bref föregår>.
3 Frälsets landbor blefvo äfven underkastade fodringen, 2 »år¬
liga hästar» om året, egentligen blott tills vidare, men skyldigheten
blef permanent; jfr Kalmar stadga 1474.
"+ Det egentliga Norrland var t. v. fritt från fodringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
