|
|
Mät mig ej med mått, men vät mig med tårar,
en dåre är jag vorden, en dåre ibland dårar.
|
|
|
Skön var min krona och härligt var mitt rike,
jag haver varit konung och kejsarens like.
|
|
|
I spillror är mitt rike, i stycken är min krona,
i fängelsets mörker mitt brott vill jag sona.
|
|
|
Jag tjänades troget av vänner och fränder,
se frändernas blod förmörkar mina händer.
|
|
|
Troget gick i striden mitt folk för min ära,
i nöd fick det trohetens skördar uppskära.
|
|
|
Döttrar av mitt folk gingo fagra på torgen,
jag förde dem upp till att skändas i borgen.
|
|
|
Sist grep jag efter dig för att finna sista trösten,
våren skulle skövlas att skänka liv åt hösten.
|
|
|
Titt över mig har du bittra tårar gjutit,
mät mig ej med mått, förlåt vad jag brutit.
|
