NYKÖPINGS GÄSTABUD |
---|
Jag håller fest, med mina vers till gäster, det dricks otroligt och det skryts förfärligt likt fulla riddare och mätta präster, men deras glada rus är icke ärligt. |
Och hovmansversar stiga fram och buga, hur välskt och sirligt är ej allting skrivet, jag tror dem icke, dessa rim, de ljuga, de bringa sist mitt samvete om livet. |
De tala lättsint ord, det är att dölja att uppror mot mig själv i skymning tassar, med kappans lätta sidenveck de hölja ett tvivels dolk, att bruka när det passar. |
Jag grips av skam för detta falska gyckel, för mina ark i ett av skåpets gömmen jag vrider om i bittert hån min nyckel och rider ut och slänger den i strömmen. |
Ty mina dagars ro, min sömn om natten, ha de förött med all den Håtunleken, den glada leken med de lömska spratten, den glatta minen och de dolda sveken. |
* |
Men Bjälboätten är dock Bjälboätten och ingen boskap förd till slakt från betet, så får väl nåden då gå före rätten, för agnars ondhet bränner ingen vetet. |
Jag öppnar bommarna på nytt, jag banar mig vägen fram till deras fängselkammar och medan dunkelt framtidsont jag anar, jag står i dörrn i vankelmod och stammar: |
"Så gån härut, I hertigar av meter och riddare av rim, jag löser bandet, och riden ut att göra mig förtreter och föra ofog över hela landet!" |