Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
orkar skrifva mer än några rader, Jag vet icke, hvad
jag har för ondt — en olidlig trötthet och ryggvärk,
andra symptom att förtiga. Ja, lifvet är svårt: kamp,
lidande, sjukdom, Gud gifve oss, hvar för sig, kraft
att bära det och ej förtröttas i striden, att hålla blic-
ken på det stora målet, den hemlighetsfulla sköna
värld, där det ej skall finnas värk och tårar mer . . .»
Knappt en månad senare 31 jan. följer ett
nytt bref:
— — »Jag skall i morgon fara in till Sophiahem-
met för att genomgå en operativ undersökning, då
läkaren ej utan denna kan säga, hvad ondt jag lider
af. Tänk på mig i dina böner, liksom du är i mina,
då jag orkar bedja. Jag är ibland så trött, att jag
ej alls kan det. Men jag känner och vet, att Gud
skall vara med mig. Låt oss alltid fasthålla, att äfven
om det är mörkt omkring oss, så finnes dock hans
kärleks sol...>
Aftonen före operationen, hvilken hon väl
visste vara lifsfarlig, skref hon i sin dagbok:
>Det var för mig ingen öfverraskning att få veta
att jag har ett svårt inre ondt, som nödvändiggör
operation. Jag har länge väntat därpå. Ingen män-
niska kan känna så starkt, lida så djupt, längta så
våldsamt, utan att krossas däraf förr eller senare. —
Men det förefaller mig, som om lifvets läxa nu
lärts; jag kan helt med glädje säga: ske din vilja!
Dör jag, så är döden ej mer för mig benrangelsman-
nen utan en vänlig ängel med hvita skuggande vingar,
under hvilka jag skall sofva lugnt och ljuft efter den
tunga striden. Låter Gud mig lefva, så vet jag att
han ännu har ett värf åt mig att fullborda — — — —-
Nu, då dagen skymmer och det kanske lider mot
aftonen, tycker jag, att de mörka skuggorna vika, och
jag minnes blott med tacksamhet allt, hvad jag fått
af trogen, hängifven kärlek. Längtan, saknad, miss-
räkning, allt detta lämnar jag kvar i tårarnas och
sorgens land, och blott de ljusa minnena tar jag med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
