Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han anklagade sig nu för varje gång
han gjort henne emot, och han bad henne
ödmjukt om tillgift. Han sörjde över att
han inte kunnat bereda henne en mera
sorgfri lott i detta livet, men han hoppades så
visst att det skulle befinnas ligga sanning
bakom de gamla löftena om belöning i en
annan värld.
— Bra var det också, sade han
eftertänksamt till Hildur, — riktig tur var det
att vi just hade fått hem soffan från
Kyl-likki till reparation — så att hon inte
behövde dö på golvet.
Och när han nu tänkte på sin egen
framtid, såg han lösningen mycket klarare än
nyss där ute i mörkret och ensamheten. Han
visste att han inte på egen hand kunde
fullfölja kampen för brödet. Han visste att
fattiggården nu måste bli hans hem. Han
skämdes en smula över sin fega och snabba
självuppgivelse, och han förstod att detta
innebar ett förräderi mot den enda tanke
som i många år hållit Edla uppe: viljan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
