Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄXSKOGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltnog, han såg.
Släkten talrikt församlad — det var ett
studium som aldrig upphörde att intressera
honom. De hörde livet till med sällsynt
intensitet, de ägde mycken jord och voro
utomordentligt hemmastadda här på jorden.
Deras skratt var dånande och det blottade hos
alla — också de gamla — en felfri rad av
stora gulvita tänder. Förvisso voro de kött
av samma kött, den ena tänkte som den
andra och handlade i det mesta som han. Av
den manliga ungdomen var det påfallande
många som buro uniform, närmare bestämt
kavalleriuniform; de unga flickorna voro
storväxta och vackra liksom bröderna, de
skrattade gärna och länge, och de tycktes
utmärkt väl lämpade för äktenskapet.
Ja, de hade visat sig besitta en alldeles
särskilt stor lätthet för att föda fullviktiga barn
till världen.
Om släktens vänner och släktens släkt
gällde i huvudsak detsamma. Medan Jacob
Casimir satt där som i en dykarklocka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
