Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄXSKOGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människor säga godafton. Han kysste
Veronicas hand, formellt, flyktigt. — Jag har sökt
dig överallt, fortfor han, era hästar har flöjat
och far illa fram med vår havre.
— Nej, gör de det, sade Veronica, det
var ju förargligt, men det kan jag verkligen
inte avhjälpa, kära Fabian. Det får du lov
att tala med förvaltaren om.
— Jag har talat om det för förvaltaren,
framhöll Fabian en hårsmån otåligt. —
Men då jag en gång var här, tyckte jag det
hörde till saken att göra dig min uppvaktning.
Hövlighet framför allt, vad har man
eljest fått en dyr uppfostran för?
Veronica neg.
— Det skall du ha tack för, Fabian. Och
dessutom en kopp te.
De satte sig i rörelse åt gården till. Jacob
Casimir lämnade sig ett par steg efter de
andra. Han tappade sitt elddon så skickligt
att han fick böja sig ner i hälarna på Fabian.
Sinnrikt, sinnrikt, över måttan sinnrikt.
Sporrarnas trissor voro surrade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
