Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ZOJA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu togo de av fran Kungsgatan och
närmade sig gränden, där familjen Schekarasin
efter sina många irrfärder funnit en fristad.
Vägen skuggades av lönnar och lindar som
överlevat en räcka av furstar och denna
världens väldigheter. Allt mindre blevo husen,
och de förnämliga zinkplåtstaken gåvo vika
för mörkröda tegelpannor; ödmjukt lågt över
marken sutto de små fönsterrutorna, gröna
som djuphavsvatten.
Zoja hade ökat farten, det var som
hennes tid helt plötsligt blivit mycket dyrbar.
Till Meerwolff slängde hon då och då ett par
vresiga ord, ungefär som man kastar en sten
för att hålla en hundracka på avstånd. Hans
försiktiga tystnad och hans undfallande min
voro honom till ringa nytta. Det behövdes
bara att han lyfte på hatten för två mötande
herrar, strax föll Zoja över honom:
Människorna här tycks intressera er, ni gör allt flere
bekantskaper. — Borgmästaren och
ordföranden i hyresnämnden, upplyste Meerwolff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
