- Project Runeberg -  Grundlinier till Anthropologien /
45

(1870) [MARC] Author: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

b) reel (förnuftig) eller med egentligare benämning:
sjelfständighet: ^/"bestämdhet efter det förnuftiga i hvarje
fall;

5) dess förverkligande beror af den sjelf eller viljan
(att vilja vara fri).

6) dess värde: vilkor för all högre utveckling, ej sjelf
ändamål (kan missbrukas).

7) Imputabilitet eller tillräknelighet är den character
hos den handlande, att vara och anses såsom fri orsak till
sina handlingar, in specie från sedlig synpunct sedda,
hvartill fordras (i moralisk användning): a) medvetande om
sedelagen eller det förnuftiga; b) frihet att följa den; finnes
i någon grad hos hvarje menniska, som i någon grad står
på mensklig ståndpunct, derföre grader: bero af graderna i
båda: klarhet, naturlig fallenhet, begärets styrka, vana
(utvecklad character). — Imputation är det omdöme, sora
utsäger denna menniskans character vid en handling och
derföre tillräknar den till (moralisk) förtjenat eller skuld.
Im-putationens följder äro moraliska belöningar och straff = inre
harmoni eller disharmoni. Yttre följder?

Anm. 1. Derföre imputabilitetens grad i det hela bestämbar blott
af den Allvetande; approximativt af den handlande — mer — och af
andra — mindre; — i allmänhet: större, ja högre grad af formell
utveckling och bildning.

Anm. 2. Imputationen är absolut: i och för menniskans hela
verksamma lif (tänkt såsom gjord af Gud: "eviga" belöningar och sträf)?);
relativ, i och vid hvarje enskild handling (af den handlande sjelf: godt
eller ondt samvete, eller andra: aktning och kärlek eller frånvaro deraf).

Anm. 3. Skuld har menniskan genom hvarje icke af förnuftet
bestämd handling, och då hon är skyldig att derefter bestämma sig, fir
hvarje skuld en eonträr motsats mot pligt, den må i det yttre vara ett
peccatum commissionis eller omissionis; förtjenst åter är alltid blott
negativ (man kan ej göra mer än sin skyldighet).

CAP. 11.

Om menniskans esthetiska verksamhet.

§ 1. Den æsthetiska verksamheten är till sin
rigtning : contemplation eller production, till sitt innehåll:
sinnlig eller förnuftig; till sin form bestående eller styrd af
känslor, föreställningar eller begrepp.

Behofvet af æsthetisk verksamhet framträder, när
menniskan för tillfället ej känner sig hämmad af någon
dunkelhet i sitt förnimmande eller hinder för sin frihet, — för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:21:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/srgranthro/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free