Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häradsallmänningsf ör bund. Framställningen är även för 1931-katastrofen så
■upplysande att den här meddelas i sin helhet:
»En dag i allmänningens historia, vilken aldrig skall glömmas, är den 15
december 1931. Då härjades allmänningen av en orkanartad nordlig storm
med en styrka av upp till 35 meter pr sekund, som, medan den vräkte ned
massor med snö, vilken i början var våt och sedan frös till, under några få
förmiddagstimmar vräkte omkull 51,000 kbm. växande skog, nästan uteslutande
mogen timmerskog och huvudsakligen bestående av gran. Enligt vad hävderna
förtälja, övergicks allmänningen den 8 maj 1795 av en liknande olycka., ’det
stora urvädret’.»
Kring Leufsta — »Leufsta bruks län» som Hans Wikström uttrycker
det —■ vet man genom landshövdingeämbetets femårsberättelse 1822 och
underskriften på Wikströms Mungatavla att skogarna härjades på ett för hela
bruksdriften för årtionden framåt kännbart sätt. Skogsförvaltare Gtjstap Eisen
har meddelat mig, att han träffat mycket gamla Leufsta-bor, som genom
tradition visste att tala om den uppskakande naturkatastrofen och bland annat
berättat, att ännu funnes efter vägarna grunder till »tim mer lador», som sades
vara byggda för att härbärgera det falltimmer från 1795, som man ej genast
hade användning för.
Strömsberg var också illa utsatt.
En tradition skall här leva kvar om sambandet mellan sågbygget f rån 1806
och 1795-katastrofen. »Virket», säger Malmberg p. 280, »till detta sågbygge
lär hava forslats från Dannemora, enär å brukets skogar då ej skulle finnas
tillräckligt grova bjälkar.»
Att sätta det »Skogsförrådshus», som enligt samma källa (p. 280) år 1795
uppfördes vid bruket, och »timmerladorna» vid Leufsta i samband med orkanen
är säkerligen ej oberättigat.
Från Vendels- och Norund a-hy gåen har jag genom direktör P. Hubinette
(brev av 4.1. 1936) mottagit följande av honom gjorda tradition suppteckningar:
»Katastrofen ifråga hade kvarlevat i friskt minne hos allmogen i mediet
och senare delen av 1800-talet, fastän nu levande personer icke minnas sig
hava hört omtalas några särskilda detaljer. Vissa fastän få undantag givas
dock. Så omtalas t. ex., att dåvarande ägaren av Torkelsbo i Vendels socken
med husfolkets hjälp använt stänger och spiror för att slå ner den blöta snön
från en del furor i närheten, och att dessa på denna grund motstodo stormen
och voro avsevärt större än andra träd i närheten som uppväxt efter
stormfällningen. »
»Det berättas att skogen å skiftena mellan Vendels kyrka och Brokarby
blåst omkull i sådan omfattning att kyrkan varit synlig till nämnda by.»
De viktigaste otryckta källorna möta vi i länsstyrelsernas arkiv i
skogs-taxeringskalendrar för åren 1745—1795. Bom Hedemann-Gade och Lubecic
p. 60 påpekat, utfärdade Uppsala länsstyrelse »order till
Krono-Befallnings-män, till Jägeribetjente, till Landtjägaren, vilka röra tillvaratagandet av vind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
