Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lare, med en märkbar entasis, som bådade godt
för ättens fortbestånd. Hennes läppar rördes i
takt med Göstas, ty hon kunde dem utantill,
hans historier.
Det var sitt älsklingstema, turkiska kriget
1877—78, han nu tog upp, som alltid när hans
välbefinnande nått sin kulmen. Han talade om
Donauöfvergången och Balkannätterna, om
turkarnas egyptiska regementen — de grannaste
karlar som fröjdat en krigares öga — som
segnade ner i snön och fröso ihjäl, pluton efter
pluton, bataljon på bataljon, utan en fråga och
utan en klagan.
— Men det värsta af allt, sade han och hans
röst blef allt gällare ju längre det led, — det
var hvarken kulregnet eller bajonettanfallen, det
var de dödas begrafning. Ett kommando gick
omkring och samlade liken, som lågo spridda
ute på fältet. De slogo en rännsnara kring ena
oten på de döda, och när de så släpade
kropparna till de stora grafgroparna, sprattlade liken
med armarna och det fria benet och hufvudet
nickade upp och ner.
— Gud, så hemskt! sade Anna Bergvall.
— Ja, det var tider, suckade hofrättsrådin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
