Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en af de sista droskorna varseblef fröken
Signe Gustaf Eytzing. Deras blickar möttes
ett ögonblick. Det klack till inom henne, han
hälsade inte ens med ögonen, som han ändå alltid
gjort förut, när han befunnit sig i sådant sällskap
att han inte vågat lyfta på hatten för henne.
Det var som om denna uteblifna hälsning
gifvit henne ny fart och spänstighet, där hon
med snabba steg skyndade vidare för att inte
låta fröken Wallin vänta. Den rena och
stickande kalla luften gjorde henne godt, hon kände
sig så lätt om hjärtat, så fri och förnöjd som
hon inte gjort det på mången god dag. Borta
var gårdagens grämelse och bitterhet, och hon
måste le då hon mindes, hur hon kvällen förut
på fullaste allvar beslutit att hämnas. Hon hade
grubblat hit och dit, funderat pä att skrifva ett
anonymt bref till fröken Wallin och afslöja
Gustaf Eytzings skurkaktiga karaktär; hon hade
lofvat sig att ge honom en örfil hvarhelst hon
mötte honom nästa gång, men slutligen hade
hon återvändt till sin ursprungliga plan, den
som fallit henne in då hon tog visitkortet. På
detta kort hade hon skrifvit „Älskling, i morgon
klockan elfva“, och lyckades efterapa Eytzings
stil alldeles utmärkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
