Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwartz, Maria Sofia (född Birath) - Schyttéen, Sofia - Schön, Augusta Eleonora - Schönbeck, Sara - Schönström, Elisabeth Maria - Sehestedt, Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvinnan af folket", "Två Familjemödrar", "Arbetet
adlar mannen" och "Är mannens karakter hans
öde?" torde vara de mest framstående.
Schyttéen, Sofia, född i Cimbritshamn 1768,
var dotter af tullinspektören Knut Bergman. Hon
var tvänne gånger gift; först med tullinspektören
Rosqvist i Ystad och sedermera, 1809, med
hofpredikanten Pehr Schyttéen. Detta sednare par
lefde i ett fridfullt och lyckligt äktenskap, i Konga
prestgård; mannen berömmes för lyckliga
embetsgåfvor, nit, älskvärdhet och ordningssinne, och
makan var honom lik i sitt husliga kall; men
denna lycka stördes på det mest förskräckliga
sätt inom några timmar genom en förfärlig
eldsvåda, som mordbrännare anlagt natten till d. 26
April 1820, och vid hvilket tillfälle mannen
innebrändes, då han försökte rädda kyrkans
tillhörigheter, och hustrun blef så illa bränd, att hon
tre dagar derefter afled efter otroliga smärtor.
Måttet var dermed ej rågadt, ty äfven tvänne
barnbarn blefvo på samma gång innebrända. –
Vid deras gemensamma begrafning hölls
predikan af seminarii-prefekten i Lund, sedermera
pastor primarius i Stockholm, A. Z. Pettersson, och
tal af prosten Ahnfelt i Gullarp. I predikan
antydes, att Schyttéen skaffat sig ovänner inom
församlingarne derigenom att han, drifven af sitt
embetsnit, bestraffat "eder och svordomar, otukt
och oredlighet, trätor och slagsmål, dryckenskap
och gudstjenstens försummande". I talet yttras:
"Gud, du är en fördold Gud! Du låter verlden
förlora de nyttiga – lyckliga menniskorna, men
afskrapet blifver qvar – uslingen tigger länge
sin död. Bofven och nidingen lefva och sprida
omkring sig skräck och olyckor – och den
dygdiga menniskan ryckes bort – någon gång under
omständigheter, vid hvilka naturen ryser. Hvilka
gåtor! Endast evigheten tyder dem. Tystne allt
klander å Höga Wishetens tillåtande vilja!
Vördom dess obegripliga domar och förenom oss att
nedkalla hugsvalelse åt de qvarlåtne, som
närmast känna den flerfaldiga, oförgätliga förlusten."
Schön, Augusta Eleonora, gift med
grosshandlaren och kommendören af Wasa-orden Schwan
i Stockholm, afled i början af 1866. Bland
andra testamentariska dispositioner har hon skänkt
5000 rdr rmt till inrättande af en flickskola vid
Karmansbo bruk i Heds socken, hvarest den
hädangångna merändels under somrarne vistades.
Den nya inrättningen kallas: Augusta Eleonora
Schwans, född Schön, Flickskola, och kommer
undervisningen redan ett halft år efter fru Schwans
död att taga sin början.
Schönbeck, Sara, känd under signaturen
Sylvia, är född i Lund 1829. Hon är dotter af
framl. professoren och förste stadsläkaren i
Götheborg C. G. Schönbeck och dess efterlefvande
maka Sofia Leehe, och blef 1857 gift med
löjtnanten Carl Pfeiffer. – Denna författarinna
tyckes på litteraturens väg hafva en ganska vacker
framtid för sig. Hon har skrifvit de båda nätta
berättelserna "Medaljongen" och "Fosterbarnet",
samt åtskilligt i kalendrar och tidskrifter.
Schönström, Elisabeth Maria, dotter af
öfverstelöjtnanten Albrekt S., föddes 1725 och blef 1748
gift med biskopen Lars Benzelius, samt dog 1801
i Westerås. Biskopinnan beskrifves såsom en
för sin man passande maka, som alltid hade
kassan om hand och medföljde på alla hans resor
i stiftet, till och med på hästryggen, öfver kärr
och kafvelbroar. Stark i hushållningen, begärde
hon, säkert dock på skämt, en ko af en bonde,
för den äran att han fick dansa med henne, och
följande dag stod djuret i hennes ladugård.
Sehestedt, Anna, dotter af
maltheser-riddaren Påfvel S., blef gift med den sedermera i
Stockholms blodbad halshuggne Christiern
Bengtsson Oxenstjerna i hans andra gifte. Med första
frun hade han inga barn, men med Anna hade
han 12 barn, hvilka dock alla dogo straxt efter
födelsen, så att allt hopp tycktes vara förbi om
Oxenstjernska ättens bibehållande. Men den blef
räddad på ett sätt, hvarom berättas följande saga,
hvilken Peringsköld ansåg trovärdig, emedan han
hört den af fru Karin Bjelke, som åter hört den
flera gånger berättas af sin moder, fru Ingeborg
Oxenstjerna. Det var nemligen Hin Onde som
alltid bröt halsen af Christiern Bengtssons barn,
innan de hunno döpas. Men kort före fru
Annas nedkomst med sitt 13:de barn fick hon i en
dröm den tillsägelsen, att det skulle blifva en
son, som straxt borde döpas till Gabriel; då
skulle gossen ej allenast få lefva, utan ock blifva
stamfader för en stor och mäktig slägt. Hon
berättade drömmen för sin man, och då gossen
straxt derefter föddes, blef han verkligen kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
