Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla de följande Ibsendramerna, af hvilka »John
Gabriel Borkman» först lärde henne känna den verkliga
storheten hos den make hon förlorat.
Att under tjugu års tid bror och syster tämligen
ofta tvistat om hvarjehanda kan ej förundra, och
efter hvad som redan omtalats kan det ej heller
förvåna att Ibsen gång efter annan var föremålet för
deras meningsutbyten. När han senast besökte
Stockholm hade emellertid ödet fogat det så att farbror
Niklas var borta på en affärsresa, och då kan man
förstå att tant Eleonore fråssade. Hon var på
galaspektaklet på Operan och såg »Folkfienden» och hon
festade på Grand Hotel, där hon som hårprydnad bar
en ljusröd plym, hvilken ständigt syntes vaja i
diktarens närhet. Hon suckade när Filip föredrog sina
vers men när Ibsen talade om det tredje riket grät
hon och sade till en af sina vänner att just något
sådant alltid föresväfvat henne. Men hon kunde
aldrig få farbror Niklas att riktigt förstå hur Ibsen
och hon menade det.
Så gick tiden och det led emot påsk 1898.
Ibsen hade fyllt 70 år och tant Eleonore hade jämte
några andra bråkdelar af den svenska kvinnan sändt
honom ett telegram fullt af entusiasm. Men än
högre flammade hennes entusiasm när hon fick veta att
den store mannen kunde väntas till Stockholm. Vid
kaffebordet redan försökte hon — Gud vet för
hvilken gång i ordningen — att meddela farbror Niklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
