Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men stark var bågen, som den ädle spände,
och pennan stark, fast efter glitter snål,
och all den längtan Filip djupast kände
till akademiens guldmedaljselände
steg fram och grät på Sveriges gamla modersmål.
Bredvid hans sida, drömmande och stilla,
satt Evers, band på rosor utan tagg
och diktade om Kristian, inte illa,
en dikt, som borde ha belönts med dagg.
Den pjäsen är en dröm från ungdomsåren,
en gång af hvarje skolgosshjärta drömd,
en pjäs så ljuf som Hedbergs sist på våren,
fast kanske ännu mera himlaboren,
öm, enkel, barnsligt ren — och därför är den glömd.
Gif plats, gif plats, Carl Rupert Nyblom nalkas,
och sången svärmar kring hans skaldemund.
Hör hur han skämtar, se hur gladt han skalkas,
som förr bland nymferna på Hagalund. —
Men »Blomstertoddys» fröjd är ej i kannan,
ej i de tolkningar han kring sig strött;
hans druckna öga söker än en annan,
och märk S. H. T.-draget öfver pannan,
ett Fyriskt sångardrag, som många nachspiel födt.
I Flustrets almar, susen vänligt öfver
den gladaste estet som Norden bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
