Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En statsmannavira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och sedan förföljde oturen excellensen. Han
förlorade det ena spelet efter det andra. Men omsider
hörde jag honom skratta belåtet:
— Jo, där tuktade jag herrarna till sist. En turné
och en vingel, och själf satt jag med både
Wachtmeister och Thorén garderade. Men det måste finnas
hackor i talongen och därför gick jag in för lusgask
på Björklund, Montan och Torelius och köper Key
och Kugelmann och alla de andra finanshackorna.
Spela mig bet nu om ni kanl
Spelet erkändes vara hemma. Men i det nästa
var det excellensen, som fick uppbära kritiken.
— Ja, den gasken spelte excellensen hem åt
Lundberg, — gnydde Lundqvist. — Om excellensen hade
vett att spela efter mark ändå och inte sitta och
tjurhålla på Rappe! Jag kastade svag i justitsen, och så
går excellensen och slungar sin Jonathan fjärde. Fy
f-n så’nt spelsätt!
Vid denna förfärliga hädelse skulle jag just störta
fram ur mitt obemärkta hörn och tukta den oförvägne.
Men som jag reste mig försvunno spelbord, spelare
och alltsammans, och framför mig såg jag endast mitt
eget rum, där ljuset höll på att brinna ned i pipan,
medan jag satt i min länstol med en slocknad cigarr
i handen.
Gudskelof, det hela var endast en dröm,
excellensen hade aldrig spelat statsmannavira midt i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
