- Project Runeberg -  Svensk språklära /
386

(1836) [MARC] Author: Lars Magnus Enberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 12. Om Stil eller Skrifart - Om Sammansättningens Egenskaper - § 5. Om Stilens Prydlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

göra en menniska rik, sök ej att öka hennes
tillgångar, utan minska hennes begär.


Den sol, som tänds, ditt högmod ser,
Den som går ner, din aska finner.


Antitesen kan ofta med fördel användas, att
uttrycka reflexioner och moraliska betraktelser; men
den bör förekomma sparsamt, födas ur sjelfva
tanken, ej blott vara en lek med orden: för ofta
nyttjad gifver den åt stilen ett spetsigt och
konstladt utseende.

Stundom förenas liknelse och antites, såsom
då om en konung, hvilken både uti stormiga och
lugna tider vakar för sitt folks väl, nyttjas
följande antitetiska liknelse:

Så svallar Nilen opp, och sjunker i sitt fall;
Och af ett lyckligt land, der ingen teg står öde,
Välsignas i sin böljas flöde,
Välsignas i sin böljas fall.


Anm. Det som kallas Epigram, består merendels i en
Antites, som öfverraskar oss genom den fina och
oförmodade vändning, den gifver åt tanken.

6) Fråga, betraktad som talfigur, är en
vändning, som brukas för att med större styrka
uttrycka en jakande eller nekande sats, samt
tillkännagifva vår egen fasta öfvertygelse, under det
vi vädje till åhörarens eller läsarens: t. ex. Den
örat skapat, skulle Han icke höra? Den ögat
gjort, skulle Han icke se?


7) Utrop, Exklamation, är en vändning,
uttryckande en starkare sinnesrörelse, såsom
förvåning, sorg, glädje, vrede, hopp, fruktan, m. m.
O menniskornas grymma svaghet! O krigens
förnedrande nödvändighet! Man måste då alltid rysa
för sitt slägte, och förlåta det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:14:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprklara/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free