Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 12. Om Stil eller Skrifart - Om Sammansättningens Egenskaper - § 5. Om Stilens Prydlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det de öka mängden af ord och talesätt, för att på ett
omvexlande sätt uttrycka ett och samma begrepp. Intet språk
är så rikt, att det genom egentliga ord kan uttrycka
hvarje begrepp, utan att låna hjelp af metaforer, och
likaså skulle, dem förutan, föga omvexling i uttryck äga
rum.
b) De gifva oss nöjet, att hafva två föremål på en
gång närvarande för vår tanke, nemligen hufvudbegreppet
tillika med dess bild: vi se ett ting uti ett annat, såsom
Aristoteles uttrycker sig; hvilket alltid är angenämt för
inbillningen, som ingenting högre älskar, än jemförelser
och likheter.
c) De gifva ofta en mera sinnlig, liflig och klar idé
om föremålet, än vi skulle hafva, om samma föremål
vore uttryckt med egentliga ord. De bidraga att kasta
ljus öfver ett ämne, genom det att de försinnliga
abstrakta och osinnliga begrepp, det är, göra dem
föreställbara och fattliga för sinnena.
I allmänhet tjena således metaforer att gifva stilen
Omvexling, Nyhet, Liflighet och Styrka, samt
följaktligen Behag och Skönhet. Derföre äro metaforer i
synnerhet poesiens språk.
Hvad som här är sagdt om metaforer, gäller
hufvudsakligen äfven om de öfriga troperna och till en del
också om alla talfigurer, hvilka hafva det gemensamt, att
de förstärka tanken och förhöja det intryck, som man
vill frambringa.
Vid bruket af metaforer böra följande reglor
märkas:
1) Bilden bör vara riktig och naturlig, det
vill säga, motsvarande eller lik sitt föremål.
Häremot felas derigenom, att man sammanliknar ting,
som ingen likhet äga. Detta fel begås väl icke
gerna, när fråga är om uttryckliga liknelser; ty
föga låter det tänka sig, att någon, om icke i
skämtsam ton, skulle säga t. ex. Stark, som
bubblan; Ljuf, som åskan; men deremot händer
lättare, att egenskaper och förhållanden, ehuru
stridande emot ett tings natur, likväl genom en
oriktig metafor tilläggas detsamma; t, ex. i fall man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
