Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 11. Om Skiljeteckens Bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 312 )
eller mindre nära sammanhanget mellan tankarna ,
samt anvisa hviloställen för rösten (pauser) un-
der uppläsandet. De tjena äfven att utmärka el-
lipser, citationer , o. s. v. Skiljeteckens använ-
dande i skrift kallas Interpunktion , Kommatering.
En riktig interpunktion är nödig , för att göra en
skrift begriplig för läsaren , likasom en oriktig
merendels förvirrar, förmörkar eller alldeles för-
vänder meningen.
För att åtskilja meningar och deras delar ,
betjenar man sig af följande skiljetecken :
Punkt (.
) sättes vid slutet af en fullständig
mening eller period , när den icke innefattar ett
utrop, eller en direkt fråga. En sådan mening
är stundom utan alla andra skiljetecken : En med-
född känsla i naturen talar ofta i menniskohjertat
till lidande likars fördel. Alla nya sanningar mö-
ta i början motstånd. Kännedom både af naturen
och menniskan leder till känslan af deras Skapare.
Hans religion var dygd. Ett handslag var hans ed.
Anm. En mening kan vara slutad och således fordra
punkt efter sig, fastån den följande, meningen begynnes
med ett Och , Men , Eller, os. V. Det är juft att se
belöningen söka förtjensten; men att se den senare un-
dandraga sig den tack, en någon gång rättvis lycka er-
bjuder, är en stor syn. Och huru mycket förhöjes ej
detta afseende, då man vet , att ett sådant förhållande
...... är ett ledigt bemödande af den blygsamma dyg-
den, som endast gagnar för sin pligt, som , jemförande
sina rättigheter och sin förmåga , men underkastad irring
i fråga om lycka eller verkningskrets , hellre väljer miss-
taget afförlitet än förmycket. Men denna egenskap,
alla tider så sällsam , har med seklernas lopp, under ett
allmänt passionernas lösgifvande , och genom efterapnin-
gens falska likheter, fått en så besynnerlig stämpel, att
jag fruktar göra mig löjlig , om jag kallade hopen af
menniskor, dessa varelser, som strida för guld och titlar,
som finna måttet för sin belöning icke i sina tjenster, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
