Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Syntaxen eller Läran om Ordens Sammanbindande till Mening - 10. Om Ordföljden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 310 )
visserligen (quidem): Nog är rocken vacker, men
han är också dyr.
7) Adverbet ställes merendels efter ett en-
kelt tempus af ett finit verb , så framt nominati-
ven står i naturlig ordning och icke har konjunk-
tion framför sig: Han talar alltid sanning. So-
len lyser icke alltid lika klart. Ofta , då nomi-
nativen går förut , sättes adverbet emellan hjelpverbet
och hufvudverbet af ett sammansatt tempus : Man
har stundom påstått , att vettenskaper förderfva
sederna. I öfrigt sättes det före och efter ver-
bet ömsom: Under det han tappert stridde , föll
han , eller: Under det han stridde tappert, föll
han. Jag har ofta tänkt , eller : Jag har tänkt
ofta, eller: Ofta har jag tänkt, o, s. V.
1 " 8) Prepositioner sättas vanligen före sin böj-
da kasus ; dock någongång äfven efteråt : Oss emet-
lan sagdt. Dig förutan kan det icke ske. Man
bör öka sitt kunskapsförråd hela lifvet igenom,
Menniskans gerningar följa henne efter.
9) Relativer, vare sig pronominer eller ad-
verber, böra sättas så nära det uttryck, hvarpå
de syfta , att all tvetydighet undvikes : Det är
förståndet, som lärer oss skilja emellan sant och
inbilladt väl. Bemöda dig att förvärfva de kun-
skaper, af hvilka sinnet prydes och förädlas.
Anm. 1. Med villkor , att tydligheten ej lider, kan
Relativet stundom syfta på ett föregående hufvudord,
från hvilket flera andra ord åtskilja detsamma; t. ex.
Den förbittring i själen, som olyckan verkar hos hopen
af menniskor, och de trotsande utbrott mot sina förföl-
jare och ödet , som alltid förråda ett falskt hjeltemod
funno aldrig rum hos Gyllenhjelm. -Kattvisan , denför-
sta af dygderna, som innefattar dem alla , bör för do-
maren vara allt , och allt annat för honom vara intet.
Det är nyttan för samhället och medborgarna, som ut¬
1
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
