Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 3. Om Konjugationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 163 )
Imperativ.
Sing. 2 Pers. Kalla!
3 Pers. Kalle!
Plur. Pers. Kallom !
Infinitiv.
Presens: Att kalla.
Preteritum: Att hafva
2 Pers. Kallen ! (Kal- Futurum :
kallat.
Att skola
ler!), kalla.
3 Pers. Kalle! Supinum : Kallat.
Particip.
Presens: Kallande.
Preteritum : Hafvande kallat.
Futurum: Skolande kalla.
Indikativ.
Presens.
Sing. Jag kallas
Du kallas
Han kallas
Plur. Vi kallas
J kallens
De kallas
Imperfekt.
Passivet.
Konjunktiv.
Presens.
Sing. Jag må kallas, eller : Jag
kalles.
Du må kallas , Du kalles.
Han må kallas , Ilan kalles.
Plur. Vi må kallas , Vi kalles.
J må kallas , J kallens.
De må kallas , De kalles.
Imperfekt.
Sing. Jag kallades Sing. Jag skulle kallas.
Du kallades
Han kallades
Du skulle kallas.
Han skulle kallas.
Plur. Vi kallades Plur. Vi skulle kallas.
J skullen kallas.
J kalladens
De kallades
Perfekt.
De skulle kallas.
Perfekt.
Sing. Jag har varit kallad Sing. Jag må hafva và¬
rit kallad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
