Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 2. Om Hjelpverberna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 148 )
Anm. 1. Imperfektet i konjunktiven kan åfven uttryckas
med måtte, t. ex. Jag, Du , Han måtte hafva , m, m.
-
Anm. 2. Hjelpverbet Hafva brukas framför andra
verbers supinum , till att uttrycka ett perfekt, plusquam-
perfekt, eller konjunktivens futurum. Några neutrala
verber kunna formera preteritum bâde med hafva fram-
för supinum , och med vara framför det passiva partici-
pet; t. ex. Han har gått, anländt, kommit, rest,
fallit, försvunnit , eller : Han är gången , anländ,
kommen, rest , fallen, försvunnen , o. s. V. Vissa
andra neutrer deremot , som sakna det passiva participet ,
kunna ej bojas med vara , utan endast med hafva, t. ex.
Han har sofvit, stått, häpnat (icke: han är sof-
ven, stådd, häpnad), o. s. v.
Anm. 3. Hjelpverbet Hafva uteslutes ofta efter kon-
junktioner och relativa pronominer ; t . ex. Om jag (ha-
de) vetat det förut , så skulle jag (hafva) handlat
annorlunda. Den plan, som han (hade) uppgjort, blef
ej gillad.
Anm. 4. Verbet Hafva i betydelse af Aga , Besitta,
år ett Hufvudverb , med fullståndig böjning , och som har,
utom de med hjelpverbet Hafva gemensamma tem-
pora, uti imperativen: Haf
, Hafve, Hafvom, Hafven ,
samt formerar de ôfriga medelst supinum Haft ; nemli-
gen indikativens perfekt : Jag har haft; plusqvamper-
fekt: Jag hade haft, konjunktivens perfekt : "Jag må
hafva haft plusqvamperfekt : Jag skulle hafa haft;
infinitivens perfekt: Hajva haft aktiva participets pre-
teritum: Hafvande Haft ; passiva participet : Hafd.
Indikativ.
Presens.
4
) Vara.
Konjunktiv.
Presens.
Sing. Jag är
Du är
Han är
Plur. Vi äro -e
Jären
De äro
Sing. Jag må vara , eller : Jag vare.
Du må vara, Du vare.
Han må vara, Han vare.
Plur. Vi må vara, Vi vare.
J må vara, J varen.
De må vara, De vare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
