Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 1. Om Verbet i allmänhet - § 2. Om Hjelpverberna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 145 )
De verber , som konjugeras efter samma form , sä-
gas tillhöra samma konjugation : de åter , som i
lika modus och tempus icke böjas efter samma form ,
höra till olika konjugationer.
Anm 1. De verber, som bojas efter en viss konjuga→
tion , kallas Regelbundna; de åter, hvilkas böjningssått
afviker från de vanliga konjugationerna , kallas Oregel-
bundna eller Anomala (Afvikande). De verber, som sak-
na någon viss Modus , Tempus, Nummer eller Person,
kallas Defektiver (Defectiva, Bristande , Ofullståndiga).
Anm. 2. Hvart och ett regelbundet verb har vissa huf-
vudbojningar, af hvilka dess konjugerande hufvudsakligen
beror , och hvilka utvisa formen för de ôfriga. Dessa huf-
yudbojningar tillsammanstagna kallas verbets Tema (Grund-
form). De åro i Svenskan : Infinitiven , Presens och
Imperfektet i Indikativen, samt Supinet; t. ex. Älska ,
Älskar , Älskade , Älskat , utgöra Temat af verbet Älska.
S. 2.
Om Hjelpverberná.
Dessa äro : Må, Skola, Hafva, Vara, Blifva,
Varda.
1) Må.
Presens.
Sing. Jag må
" Du må
Han må
Plur. Vi må , eller måge -a
J må, mån , eller mågen *)
De må, eller måga
İmperfekt.
Sing. Jag måtte.
Du måtte.
Han måtte.
Plur. Vi måtte.
J måtten.
De måtte.
*) I dagligt tal nyttjas vanligen må, i skrift omsom må,
mån , eller mågen , hvilket gåller om konjunktivens
presens i alla följande paradigmer, ehuru endast den
kortare formen må år utsatt.
10 .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
