Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lånord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sammanhang med detta ständiga lånande från andra
språk, genom hvilket — man må för öfrigt säga hvad man
vill om denna skuldsättning — ordförrådet onekligen i hög
grad riktas, må några ord nämnas om utdöendet af språkets
egna ord.
Det ligger i sakens natur, att äfven ordförrådet —
likasom allt annat — skall växla, och häröfver har man intet
skäl att klaga. Att sådana uttryck som stegel, handkvarn,
eldstål, svartkonst etc. på grund af ’icke-bruk’ allt mer
försvinna och till sin betydelse blifva allt mer dunkla, är ju
till och med ett glädjande faktum. Men sorgligt är, att
äfven gamla goda, inhemska ord — och här komma detta
lånsystems värkliga skuggsidor fram — skola i onödan
förstummas och utsvältas af främmande snyltgäster.
Redan under Medeltiden visar sig detta i vårt språk.
Då utträngdes efter hand t. ex. vaeþ af panter < mlt. pant,
mio af klen < mlt. klen, þaefka af smaka < mlt. smaken,
kaennisven af laeriunge < ty. lehrjunge, ramn af korper <
ffr. corp etc. samt bildningarna bliþi, laeti etc. af de efter
lågtyskt mönster danade blidhet, lathet o. s. v.
Som i senare tider gjorda värkliga förluster må
antecknas: bokahus ’bibliotek’, sötsång ’melodi’, kvickstjärt
’sädesärla’, fröjdeskott ’salut’, fyka ’ryka omkring’, (da. fyge), skiufva
’skjuta fram’, (ty. schieben), tössvar ’två gånger’, smekunge,
’kälgris’, ’favorit’, fyndling ’hittebarn’, mökäring ’gammal
ungmö’ ensäljning ’monopol’ och dess motsats Mångsäljning,
för hvilket begrepp vårt språk nu saknar uttryck etc.
På litterär väg ha emellertid åtskilliga bortdöda ord
återupplifvats och ånyo kommit i bruk. Så anser Stiernhielm
sig böra förklara sådana ord som alster, gladlynt, snille (af
honom öfversatt med ’industria, sapientia’, således icke då
synonymt med ’geni’), hyfsa, tärna, yrkia etc. I behof af
särskild uttolkning voro ock i slutet af 1600-talet sådana
nu allmänt gängse uttryck som ätt, digna, dölja, famla, harm,
mumla, röna, tima m. fl.
Detta ord tima visar än i dag genom sitt uttal med
långt i, att det är lånadt ur fornsvenskan, ty om det
alltjämt fortlefvat, måste det nu hetat *timma, likasom fsv. døma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
