Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lånord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angifver, i hög grad blandadt, utan i allmänhet äfven af en
stor brist på grammatiska former. Är det nämligen endast
fråga om att göra sig förstådd — och detta är i regeln det
enda syftet i de trakter, där värkliga blandspråk talas —
blifver ett iakttagande af satsens och ordens rätta byggnad
samt användandet af böjningsformer en öfverflödig lyx, hvadan
ock formlärans alla regler i dylika hybrida tungomål ofta på
det mest hänsynslösa sätt negligeras.
Ett öfvergångsstadium till ett blandspråk i egentlig
mening intages af svensk-engelskan i Nord-Amerika. Ehuruväl
våra landsmän på andra sidan om Atlanten äro varmt fästade
vid sitt gamla hemland och söka genom skolor, tidningar
etc. där rädda sitt modersmål från undergång, kunna de ej
undgå att taga intryck af engelskan, som ständigt ljuder
i deras öron och som de ofta dagligen själfva måste tala.
Därför säga de ock, att de ha krossat (< eng. cross =
öfverfara) Atlanten, att det var vindi (< eng. windy = blåsig)
på den, att det är så lätt att spänna (eng. spend = förslösa)
hvad man förtjänat där ute etc.
Värkliga blandspråk förekomma däremot i en mängd
utom-europeiska kolonier, såsom t. ex. neger-engelskan i
Guyana, som är nästan blottad på alla grammatiska former.
Och hit kan på visst sätt räknas den engelska eller spanska
de kinesiska arbetarne tala i Amerika. Eftersom kinesiskan
saknar all flexion — åtminstone i den mening vi taga detta
ord — äro de engelska och spanska ord dessa kulier
använda fullkomligt oböjliga.
Ansatser till dylika kroaserade tungomål kunna vi ock
få höra inom våra egna landamären. Är man ej öfvad att
tala ett främmande språk, händer det ofta, att man hvarken
hittar de rätta orden eller böjningsformerna och ifyller då
luckorna med sitt eget modersmål. Så erinrar sig förf. af
ett samtal mellan en svensk och en engelsman, af hvilka
ingendera tycktes vara vidare skicklig i tyskan, följande
fråga och svar: »Haben Sie gekommt nach Gefle?» — »Yes,
I habe kommt». Vackert är det just icke, men båda förstodo
hvarandra och språkets hufvudändamål var således vunnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
