- Project Runeberg -  Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen /
112

(1899) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betydelseväxlingar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

’beskedlig’. Men det kunde ock utveckla sig i samma
riktning som kvick, och härpå ha vi ett exempel i vårt snille.

Det ty. nehmen och det isl. nema betyda ’taga’. I
bibeln talas det om en ’borttagen’ hand och i samma
bemärkelse får man stundom höra uttrycket ’numna fingrar’. En
helt annan betydelse har det efter tyskt mönster danade
förnimma, egentl. ’taga till sig’, ’taga till sig i tanken’. Och
alldeles samma öfvergång föreligger i lat. capere ( = taga) och
percipere (= förnimma). De båda synonyma orden förnimmelse
och perception äro således äfven i afseende på själfva gången
af betydelseförändringen fullt likställda. Denna senare
andliga bemärkelse finna vi ock i det da. tungnem (= trögtänkt,
’den som har svårt att fatta’).

Det tyska lånordet begripa hade under Medeltiden ännu
betydelsen ’fasttaga’, såsom i det bibliska uttrycket: »vandrer,
medan I hafven ljuset, att mörkret begriper eder icke.»
Sedan utvecklades bemärkelsen ’innesluta’, såsom i Evangeliets
ord: »världen skulle icke kunna begripa de böcker, som
skrifvas skulle». Men nu har äfven detta verb likasom
förnimma fått en psykisk betydelse och betecknar speciellt
människans till graden högsta intellektuella värksamhet, nämligen
det rent abstrakta tänkandet.

Det fsv. liþamot betydde ’ledfogning’, men med
ledamot menas nu vanligen något helt annat, nämligen en medlem i
ett låt vara mer eller mindre ’andligt’ sällskap, hvadan vi
ock kunna tala om en hedersledamot, hvilket i våra förfäders
öron utan tvifvel skulle låta ganska egendomligt.

Ordet kan ännu alltjämt likasom förr beteckna ett
boskapsdjur, speciellt nötkreatur. Men emedan boskapen
fordom var den förnämsta egendomen, kom fsv. fae, isl.
äfven att betyda egendom i allmänhet. Så talas det t. ex.
i våra gamla landskapslagar om handsalt fae, d. v. s. i
handen lämnadt gods, ’depositum’. Och på samma sätt har
den af det härmed identiska lat. pecu bildade afledningen
pecuniae — hvaraf vårt pekuniär — fått betydelsen ’pängar’.
Men kan ock nu ha en förandligad, ehuru ej vidare
smickrande bemärkelse, när det användes om människor. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spraklif/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free