- Project Runeberg -  Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen /
96

(1899) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det lat. claudere > clōdere borde gifva oss ett ital.
*chiodere,[1] men det heter ej dess mindre chiudere. Detta beror
därpå, att på grund af den fornlatinska betoningen blef lat.
claudere i sammansättningar -clūdere såsom cóncludere,
ínclūdere
etc., och härar har clūdere > chiudere såsom simplex
abstraherats. I fr. clore )( conclure, reclure är däremot det
ursprungliga förhållandet bevaradt. Och så kan ofta genom
abstraktion ur sammansättningar ett ords enkla form varda
förändrad.

Slutligen må omnämnas det analogiska kariosum, som
heter nescioquis. Satsens ursprungliga lydelse torde väl
varit nescio quem (= ’jag vet icke hvem’), men uppfattande
densamma som ett ord bildade man efter böjningen ack.
quem — nom. quis denna, minst sagdt, underliga form.
Tänkas kan dock äfven, att detta uttryck utgått ur en
indirekt frågesats, i hvilket fall romarne blefve fritagna från
beskyllningen, att — mirabile dictu — i hastigheten ha
satt ackusativ-objektet i nominativus.

*



Väl är det sant, att ljudöfvergångar och
associationsförändringar kunna åstadkomma många underliga ting, men
det vore dock lika förhastadt som orättvist att låta dem
därför bära skulden till alla ’oegentligheter’ i språken.
Oregelbundenheter kunna nämligen äfven uppkomma
därigenom, att två eller flera till urspranget skilda, men
till betydelsen relativt lika ord vidställas hvarandra och
hopblandas i flexionen.

Så kunna t. ex. genom inga ljudlagar eller
analogibildningar i världen komp. äldre och superl. äldst förklaras ur
posit. gammal, utan saken är helt enkelt den, att vi här ha
att göra med tvänne sins emellan helt och hållet
obefryndade ord, och vi behöfva ej leta länge, förrän vi finna den
rätta positiven till äldre, äldst, nämligen i det tyska alt.


[1]
Jfr. lat. clārus > ital. chiaro, lat. plānus > ital. piano, lat. plus
> ital. piu etc. Ch betecknar att c uttalas hårdt (såsom k) före s. k.
lena vokaler (e, i).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spraklif/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free