Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
är de sista som talar med er, innan ni röstar. Fru
Roberts och jag har oberoende av varandra båda fått
idén att invänta er här och vi är inte ett dugg trötta,
vi kan tala hur länge som helst!
Joan’ryste invärtes, men sade ingenting, tog av sig
kappa och hatt, fick en pälskrage över axlarna och slog
sig ned att möta vad som komma skulle. Gamla fru
Roberts’ mening visste hon redan, men hon undrade
ett ögonblick, om fru Nelson Brown i betraktande av
fiendskapen dem emellan och sin egenskap av
ordförande i "kvinnoföreningen för internationellt
samförstånd" möjligen ogillade amerikansk intervention. I
så fall skulle hon låta de båda trötta ut sig mot
varandra och komma lindrigt undan.
Fru Roberts slog an en mycket beskyddande ton
från början. Det var ju hon och hennes förening, som
över huvud förhjälpt Joan att nå den ställning hon nu
nått. Och det var ju därför inte för mycket begärt att
Joan avlade räkenskap, hur hon tänkte rösta. Hon
hoppades med tillförsikt att Joan ställde sig på
fosterlandets, rättens, frihetens och fredens sida.
— Mot resolutionen alltså? frågade Joan, denna
gång med låtsad enfald.
— För! ropade fru Nelson Brown. Vad annars? här
finns intet utomkring, jag tycker ni borde förstå det
när jag, jag som är ledare för en fredsförening säger
er det.
Joan tog med en suck farväl av sitt fåfänga hopp att
de båda damerna skulle trötta ut varandra och beslöt
att likaväl så mycket som möjligt spara sina krafter.
Hon såg från den ena till den andra av dessa två
2 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
